Sjukhus hit och dit

Vart och lagt om min Picc-line idag. Första gången jag gjorde de i Säffle så fick möta sköterskan som ska göra de och ta alla prover på mig nu under tiden jag är sjuk. Lite jobbigt att man måste lägga om den varje vecka och ta nya prover varje gång jag ska in på behandling. Men de är så det är!
Allt gick i alla fall bra och de blev bra omlagt så jag får va nöjd :)
 
Skulle ju egentligen in till Karlstad och kolla på hår idag men de fick bli flyttat till på Tisdag då inte de peruker jag skulle få se kommit än. Kunde åkt in idag och kollat i kataloger men va gör de för nytta då? Lika bra att göra de på Tisdag då när jag ändå är där. Så på Tisdag ska jag in och prova de som de tagit hem som är så likt de kunna hitta efter beskrivningen om hur mitt hår ser ut idag sen ska jag prova ut modeller och färg som de kan beställa. Efter det blir de en till provning där jag får pröva lite färger och så. Så hoppas det kommer bli någorlunda bra!
 
Vill ju inte ens behöva tänka på att behöva ha peruk på mig.. Skulle jag få bestämma så vill jag ha kvar mitt hår precis som det är och att inget skulle falla av. Men nu har det gått 1 vecka sen min första Cytostatika så nu kan de börja falla vilken dag som helst.. Lika rädd varje morgon jag vaknar att de ska vara på kudden när jag reser mig eller varje gång jag duschar och borstar håret att det bara ska följa med..
Men å andra sidan börjar jag tänka att det är ju bara hår och det kommer att växa ut. Men de är fortfarande det jag fruktar mest. Även om jag har de bästa människor jag kan tänka runt mig så kan man inte släppa tanken på om de kommer tycka de är äckligt  och skumt att jag inte har hår. Som det känns nu kommer jag att vara rädd för mig själv, hur känner då inte alla andra? Ingen som inte gått igenom samma sak vet hur de känns.. Att bara dra fingrarna genom håret är så underbart! Men det har man ju aldrig uppskattat förut och de ångrar man nu. 
Men nu ska jag vara positiv! Jag var ju i alla fall bäst på kursen att knytra sjalar så detta kommer gå galant!
 
Nu är jag hemma och är trött efter ett sånt långbesök i storstaden Säffle så nu tänker jag lägga mig i soffan och soova ett tag :)
 

Petra,

Jag blev så glad att se dig på marknadsdagen, vilket du kanske märkte, men det är också svårt att säga det man vill när det är så mycket människor omkring. Det fanns mycket jag ville uttrycka där och då.

Jag har läst alla dina blogginlägg. Så tagen jag blir av dina ord, dina tankar och känslor. Och så öppet, rakt och avskalat du berättar vad du genomgår och hur du upplever det. Så himla kusligt men märkligt nog också vackert på samma gång. Kusligt av uppenbara skäl, men vackert för jag ser mer av dig än någonsin - och mer Petra kan ju aldrig vara fel!! Så, även om jag önskar att detta aldrig hade hänt - så kanske det positiva med det här är att när detta är över så kommer du fortsätta livet som denna fantastiskt uttrycksfulla Petra. Hon som berör mig på alla sätt, och som också har så mycket att lära mig, och andra människor runt omkring. För det här kommer att vara över en dag, Petra. Cancern. Du kommer klara av det här och sedan vara starkare och lysa tydligare än någonsin. Du bländar mig redan!

Jag finns här om och när du behöver mig.

kram Ingela



Kasta peruken, du är vacker som du är, eller blir? :-D
Vart missa du att de e insidan som räknas
Skacke bidrar med lite tagel annars!
;-)




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR