Sjukhus hit och dit
Men å andra sidan börjar jag tänka att det är ju bara hår och det kommer att växa ut. Men de är fortfarande det jag fruktar mest. Även om jag har de bästa människor jag kan tänka runt mig så kan man inte släppa tanken på om de kommer tycka de är äckligt och skumt att jag inte har hår. Som det känns nu kommer jag att vara rädd för mig själv, hur känner då inte alla andra? Ingen som inte gått igenom samma sak vet hur de känns.. Att bara dra fingrarna genom håret är så underbart! Men det har man ju aldrig uppskattat förut och de ångrar man nu.
Petra,
Jag blev så glad att se dig på marknadsdagen, vilket du kanske märkte, men det är också svårt att säga det man vill när det är så mycket människor omkring. Det fanns mycket jag ville uttrycka där och då.
Jag har läst alla dina blogginlägg. Så tagen jag blir av dina ord, dina tankar och känslor. Och så öppet, rakt och avskalat du berättar vad du genomgår och hur du upplever det. Så himla kusligt men märkligt nog också vackert på samma gång. Kusligt av uppenbara skäl, men vackert för jag ser mer av dig än någonsin - och mer Petra kan ju aldrig vara fel!! Så, även om jag önskar att detta aldrig hade hänt - så kanske det positiva med det här är att när detta är över så kommer du fortsätta livet som denna fantastiskt uttrycksfulla Petra. Hon som berör mig på alla sätt, och som också har så mycket att lära mig, och andra människor runt omkring. För det här kommer att vara över en dag, Petra. Cancern. Du kommer klara av det här och sedan vara starkare och lysa tydligare än någonsin. Du bländar mig redan!
Jag finns här om och när du behöver mig.
kram Ingela
Kasta peruken, du är vacker som du är, eller blir? :-D
Vart missa du att de e insidan som räknas
Skacke bidrar med lite tagel annars!
;-)