Petra Johansson

Då va de dags för läkarbesök och behandling i morgon igen!

Varit och tagit en massa prover idag inför läkarbesöket och såklart de vanliga proverna inför behandlingen. Ska in till läkaren och få svar på röntgen från förra veckan i morgon. Alltid lika nervöst kan ja lova även om det bara är en kontroll röntgen. Bara att hoppas på de bästa helt enkelt!
Annars är det bara behandling som vanligt sen. Känner inte alls för de, vill helst springa ut i skogen och gömma mig och komma fram när dagen i morgon är slut.. Men det är bara att bita ihop, bara 4 gånger kvar. 4 gånger kvar att må dåligt och ha ont, sen är det över. Förhoppningsvis behöver ja inte gå igenom detta igen!

Hoppas på att få må ganska bra denna gång, orkar verkligen inte bli dålig nu..

Usch, nu ska ja gå upp och försöka sova lite.

 

Har precis vinkat av pappa också som drar till England i morgon! :)

 

Igår va de Arvika och röntgen som stod på schemat! Var bara en vanlig datortomografi med kontrast så slapp ju åka till Örebro och de va skönt. Var på sjukhuset 2 timmar innan för att dricka kontrast och de är ganska jobbigt när man är små hungrig och de serverar lunch i cafeterian så de luktar mat och de enda ja får i mig är kontrast vätska.. Mums! Men men, bara att tänka att man går på detox eller nåt!

När ja väl kom in på röntgen skulle de sätta nål men eftersom jag var kall och lite nervös så hittade de inga blodkärl.. Så de fick sticka mig massa gånger och blodkärlen sprack och ja, de gick inge vidare helt enkelt! Tillslut fick de sätta i handen när de väl hittade ett litet kärl. Sist ja fick kontrast gjorde de ju så himla ont så jag var ju rädd att de skulle bli samma denna gången så de gjorde också att kärlen drar ihop sig och blir svårare att hitta. Sen var de som vanligt, åka ett par gånger fram och tillbaka i maskinen innan de kommer för att ge mig kontrastet. Och när jag hörde maskinen starta stannade hjärtat för jag var beredd på att de skulle göra lika ont som sist. Och eftersom de va tvungna att sätta nålen i handel och i ett litet kärl fick de ha högt tryck på kontrastet och de gjorde riktigt ont! Inte lika ont som sist men fortfarande riktigt ont! När smärtan lade sig kom värmechocken o de känns som man kissar på sig och halsen gör jätteont! Men de går över snabbt i alla fall. Sen var de klart och jag fick sitta kvar på avdelningen för att vänta på att dra ut nålen. Man måste vänta ett tag för att se så de inte blir något med kroppen efter kontrastet.

 

När allt på sjukhuset var klart ville jag bara ha mat så vi skyndade in till Arvika och åt! :)
Hade sjukt ont i handen och armen hela kvällen och var svullen men de har gått över till idag, har bara lite ont idag.

Idag har jag vart i Säffle och lagt om min picc-line också. Men de har blivit en vana att gå dit varje vecka, behöver knappt säga vart ja ska i receptionen då de känner igen mig.

 

Nu är det bara att nervöst vänta till på onsdag när det är läkarbesök om röntgen igen.. Usch, hoppas på de bästa såklart men man är ju alltid rädd för de värsta.

Behandling igår och de gick helt okej! Mådde ganska dåligt på kvällen men inget jag inte kunde leva med. Springer väl på toaletten var 10e minut ungefär, nästan de som är jobbigast, haha. Först känner man inte att man är kissnödig alls sen är de verkligen PANIK! Och igår när ja låg o sov på sjukhuset vaknade jag och var akut kissnödig och typ ryckte ur dropp ställningen ur väggen och halvt sprang till toaletten men de va upptaget.. Trodde ja skulle dö men till slut blev de ledigt och ja fick äntligen komma in på toaletten.

 

Och efter varje behandling har jag blivit så sjukt sugen på mat. Kan sitta och kolla på matlagnings program och bara vilja äta allt de gör. Värst av alla gånger var när ja satt och tittade på en dokumentär om alla nackdelar och allt dumt som händer om man äter Mc Donalds och de var hemskt verkligen men de enda jag kunde tänka på var att " oj, va gott de skulle vara med Mc Donalds nu" Och det är ju bara tragiskt, haha. Och ja hittade en pizza broschyr nångång och bara satt och typ planerade vad jag ville beställa. ILLA!

Men igår fick jag svar på tal! Frågade Marita varför jag blir besatt av mat och de berodde på kortisonet som jag får, de sätter igång suget efter mat. Och de va ju skönt att de berodde på något så de inte bara va jag som va galen ;)

Inte för att det är så mycket som smakar gott dessa dagar men i min hjärna skulle allt vara gott!

 

Min mage har ju sagt upp sig totalt efter varje behandling och det är riktigt jobbigt men nu har ja nog hittat en ny super diet som verkar funka, så får hoppas på de bästa nu! :)

 

En till underbar sak med detta kortison är att jag idag ser ut som en röd fotboll i ansiktet.. Charmigt värre kan jag säga! Plus att man lägger på sig massa vätska så man känner sig som en dräktig flodhäst eller nåt i kroppen.. Underbart!

  

Jaha då var de dags i morgon igen! Ska in på behandling igen och det är inget jag ser fram emot såklart. Men de måste göras så det är bara att bita ihop som vanligt! Så idag har jag varit och tagit prover och kollat infarten till min Picc-line eftersom det ömmade lite igår, men de va nog ingen inflammation i alla fall och det var ju bra för de är inget som får gå fel med den så jag skulle behöva byta..

 

Har upptäckt att överallt jag tittat den senaste tiden så har de varit något som handlat om cancer. Filmer, dokumentärer, serier, artiklar och ja överallt finns de för att påminna en! Men speciellt när man ser filmer blir man nästan irriterad, varför ska så många filmer handla om människor som har denna skit sjukdomen men inte klarar kampen utan man får se dem kämpa för att sedan inte orka längre. Man får aldrig se någon klara kampen och komma tillbaka. Och många av filmerna förfinar sjukdomen endel kan jag tycka. De som är sjuka har håret kvar, mår inte så dåligt, vikten förändras inte och de orkar med mycket "vanliga" saker. Kan inte tycka att det är så verklighetstroget alla gånger men ja säger inte att alla filmer är så, några filmer visar verkligen hur det är och det känns nästan bättre att se en sån film då om man sitter hemma och själv har cancer och inte mår bra.

Att man är sjuk är inget man vill bli påmind om men det finns överallt och det kommer finnas saker som påminner en varje dag om att man är sjuk eller har varit.

Ville bara skriva av mig lite!

 

Nu ska ja gå upp och lägga mig och kolla lite serier! Alltid lika svårt att somna dagen innan behandling med alla tankar. VILL VERKLIGEN INTE!! Önskar att de bara kunde vara över nu så jag slapp mer. Så jobbigt att få må bra i en vecka och nu vet man att ja kommer må dåligt och ha ont i en vecka, BLÄ!

 

Var på sjukhuset i Säffle och lade om min Picc-line i onsdags och när jag var inne fick jag alla mina kommande tider för prover och omläggning till jag är klar med behandlingarna. När vi planerade och räknade upp alla tider satt jag och log när jag hörde datumen ramla iväg mot oktober. Det är inte långt kvar nu!

Men samtidigt som jag kände mig glad för att det kommer vara över så blir jag orolig för vad som kommer att hända sen. Vad händer när jag inte är på sjukhuset varje vecka? Kommer jag få några följd sjukdomar? Hur lång tid kommer ta att bygga upp mig själv igen? Kommer jag klara av de?

Och den värsta rädslan av alla... Kommer jag få tillbaka cancern och behöva leva om allt detta en gång till?

 

Jag har 5 behandlings tillfälle kvar nu och 2 röntgen undersökningar så jag har ju tid kvar med sjukhus varje vecka kvar och redan nu är jag orolig för detta. Det är många som går ur detta utan några som helst besvär efter men sen är de mycket som kan hända efter också och det är såklart de värsta man tänker på hela tiden.

Jag kommer ju såklart gå på kontroller regelbundet efter detta men tänk paniken innan man får provsvaren på om det kommit tillbaka eller inte.. Kommer bli fruktansvärt.

Känner mig lite rädd för att bli färdigbehandlad, om man kan säga så! Eller ja, rädd för vad som kommer hända sen. Men man får lära sig att leva med att man får ta varje dag som den kommer. Den dagen jag är färdigbehandlad kommer jag gråta av lycka samtidigt som ja kanske kommer gråta av rädsla. Men får lära mig att släppa rädslan och leva i nuet.

 

1 år har jag nu stått som ägare till min fina kille Lucas.

Tänk vad han är fin min lilla Paffi.

Ett minst sagt speciellt år har de vart men han står stadigt vid min sida i alla väder (förutom när det regnar).

Världens finaste kille som får mig att orka.

 

 

Är det inte de ena så är de det andra. Det är temat på denna behandlingsperiod.. Mådde helt okej när jag var inne på behandling förra veckan och det var skönt att min vanliga sköterska var tillbaka, känns mycket tryggare då! Fortsatte att må bra när jag kom hem, hade förstås ont i huvudet och var trött men inget mer just på onsdagen. Magen har också fungerat som den ska denna behandlingen så skönt att slippa den smärtan i alla fall! Och ja, man kan säga att allt gått bra! Smaken i munnen är ju skum då men de är sånt man kan stå ut med. Men som alla andra gånger så brukar jag få ont i nacke/rygg och hela huden på söndagen men det brukar bara vara på kvällarna i tre dagar ungefär och jag slipper det på dagen.

Men eftersom allt annat gått så bra denna behandling så kan ja ju slå till med att ha konstant SMÄRTA överallt i stället som nu suttit i två dagar utan att bli bättre utan snarare värre.. Varenda muskel i nacke, rygg och hals är hårda som betong och jätte stela. De känns som jag blivit släpad efter en bil på asfalt i flera mil och att hela huden är brännskadad typ och ALL beröring känns som knivar. Får ha på mig stora t-shirtar och lösa mjuka byxor och inga sömmar får skava. Att ha någon typ av jacka på sig går knappt pga smärtan i nacken.. Det gör till och med ont att ligga stilla i soffan och sängen och att sitta upprätt i en bil.

Nu kanske jag låter lite bitter men de går inte att förklara va ont det gör.. Ser ut som en body builder över nacke och rygg för musklerna är så spända. Tänk va dessa cellgifter kan ställa till med, de ställer verkligen till med spratt för kroppen! Ska prata med läkaren nästa gång och hoppas man kan få något för detta, annars får jag söka på huskurer!

 

Fått tid för en Datortomografi röntgen i Arvika också den 20e. Skönt med en "vanlig" datortomografi och att det är i Arvika så jag slipper Örebro. Bara hoppas att de i Arvika är bättre på att sätta nålar än de i Örebro! :)

 

I morgon ska jag och mamma till Karlstad och kolla lite. Ska bli skönt att komma till Karlstad utan att de har något som helst att göra med att jag ska till sjukhuset. Har börjat bli jobbigt att se Karlstad skylten när man vet att de enda man är dit och gör är bara sjukhusbesök så ska bli skönt att få ha en vanlig Karlstad dag som de vart förr! :)