Live in the moment
Var på sjukhuset i Säffle och lade om min Picc-line i onsdags och när jag var inne fick jag alla mina kommande tider för prover och omläggning till jag är klar med behandlingarna. När vi planerade och räknade upp alla tider satt jag och log när jag hörde datumen ramla iväg mot oktober. Det är inte långt kvar nu!
Men samtidigt som jag kände mig glad för att det kommer vara över så blir jag orolig för vad som kommer att hända sen. Vad händer när jag inte är på sjukhuset varje vecka? Kommer jag få några följd sjukdomar? Hur lång tid kommer ta att bygga upp mig själv igen? Kommer jag klara av de?
Och den värsta rädslan av alla... Kommer jag få tillbaka cancern och behöva leva om allt detta en gång till?
Jag har 5 behandlings tillfälle kvar nu och 2 röntgen undersökningar så jag har ju tid kvar med sjukhus varje vecka kvar och redan nu är jag orolig för detta. Det är många som går ur detta utan några som helst besvär efter men sen är de mycket som kan hända efter också och det är såklart de värsta man tänker på hela tiden.
Jag kommer ju såklart gå på kontroller regelbundet efter detta men tänk paniken innan man får provsvaren på om det kommit tillbaka eller inte.. Kommer bli fruktansvärt.
Känner mig lite rädd för att bli färdigbehandlad, om man kan säga så! Eller ja, rädd för vad som kommer hända sen. Men man får lära sig att leva med att man får ta varje dag som den kommer. Den dagen jag är färdigbehandlad kommer jag gråta av lycka samtidigt som ja kanske kommer gråta av rädsla. Men får lära mig att släppa rädslan och leva i nuet.

Bild från en av pirerna i Falsterbo. Som att vara utomlands, längtar tillbaka!