Panikattack och röntgen
Var på röntgen på fredag förra veckan. Var riktigt nervös och rädd innan jag skulle dit eftersom det har gjort så fruktansvärt ont de sista gångerna. På morgon när jag kollade mina armveck var mina blodkärl jätte tydliga och lätta att hitta så trodde de skulle bli lätt att sticka mig. Men ju längre på dagen som gick desto mer försvann de och när jag skulle in såg man ingenting. Jag var så rädd o spänd så de drar ihop sig och det är jobbigt för då blir de jobbigare med alla nålar.. Försökte hålla mig varm och röra mycket på armarna men de hjälpte inte värst mycket.
Drack mitt älskade kontrast- inte gott! Sen kom jag in och de skulle försöka med nålarna. Gick inte värst bra och hon fick försöka mycket i vänster armen innan hon bytte till höger men även där var de svårt. Hon stack fel en gång och de gjorde riktigt ont. Men tillslut efter många om och men hittade hon rätt. Var så rädd och spänd som en planka, kunde knappt röra mig och jag skakade JÄTTE mycket. Först åkte jag ju bara igenom två gånger och de gick ju bra sen kom de in och kopplade kontrastet då brast de totalt. Fick en riktig panikattack och tårarna bara sprutade och jag hyperventilerade och skakade så jag knappt kunde ligga still. Va så rädd för att de skulle göra ont. Sköterskan var jättegullig och försökte trösta och lugna mig och jag fick åka in i maskinen samtidigt som hon höll i mitt ben på utsidan. Hörde när maskinen som styr kontrastet startade och bet ihop och var panikslagen. Helt plötsligt kände jag den varma, brännande känslan man får av medlet och visste att de hade gått bra, det gjorde inte ont denna gång!
Röntgen läkaren förklarade för mig att de kunde varit cellgifterna som gjorde att de gjort så fruktansvärt ont de sista gångerna. Så förhoppningsvis behöver jag inte vara med om den smärtan mer! En annan smärta jag har är ju i kroppen så jag var tvungen att få hjälp att resa mig upp när jag låg på britsen då jag hade så ont i ryggen, underbart detta!
