Försöka sova va de ja..
Kommit in i en period när de är väldigt jobbigt att somna på kvällarna. Men de är ju inte konstigt, de är på kvällen alla tankar kommer smygande och leker med ens känslor. Sitter i sängen nu med musik i öronen och försöker tänka på annat men svårt när de enda jag läser om o kollar på har med cancer att göra.
Han nu äntligen tagit tag i att bli medlem i Ung cancer i alla fall! Tänk va bra att de finns, så underbart att de finns folk att prata medoch som delar med sig av sina historier! Hoppas verkligen på att ja senare i höst kan vara med på deras träffar i Göteborg och träffa människor som verkligen förstår va jag går igenom.
Har varit riktigt duktig på att dölja mitt tunna nästan obefintliga hår innan men nu börjar de bli svårt. Man börjar se de kala fläckarna hur jag än försöker. Och av min innan stora tjocka bulle på huvudet finns de bara en liten hästknopp kvar. Jävla skit cancer, vill inte att någon ska behöva gå igenom detta helvete. Att stå i duschen och ta sig schampoo för att sen komma på att de finns liksom inte mycket att tvätta är fruktansvärt. Så under helgen eller till veckan ryker de för ja orkar verkligen inte med att se mig själv snart med hår i samma klass som en rumpnisse i Ronja rövardotter. Kommer grina som en idiot, för då är de som ett bevis på att jag verkligen är sjuk. Får tårar i ögonen bara av att tänka på de.
Även om jag har världens bästa vänner så skulle det vara så skönt med någon som bara kramade om en och sa "ja vet och förstår precis vad du menar" men ingen som inte vart med om de kan någonsin förstå..
Nu ska ja återgå till att försöka sova så ja orkar med dagen!
