När ska allt komma ikapp mig?
En fråga som ständigt rullar i mitt huvud, och jag vet inget svar på detta än.
I onsdags var jag i Karlstad för att bestämma mig för och köpa en peruk. Blandade känslor om de som sagt.. De hade tagit hem två som hade ljusa slingor men nej de va INGET för mig kan jag ju säga! De var fina att titta på men de var inte fina när de satt på, de satt inte bra och det var konstiga färger. Men hon hade sparat den jag provade första gången och det var ju bra för när ja satte på mig den igen kände jag mig bekväm igen. Den bara passar och ser bra ut och de känns bra! Den är ju väldigt lång då men eftersom jag alltid sparat för att få långt hår tänker jag ha den lång ett tag! När jag sätter på mig peruken känner jag bara att det är så jag alltid drömt om att få se ut så detta med att ha peruk kanske inte kommer kännas så konstigt när man känner sig så snygg, haha.
De enda negativa med detta är ju mitt egna hår, de faller av som trädens löv på hösten.. Varje kväll står jag framför spegeln och kan säga att de känns som att stå och titta på någon annan i spegelbilden som bara drar av hår från sig själv. Helt tom i blicken och helt känslokallt bara fortsätter att dra för att de ska försvinna. För att se att handfatet fylls till bredden med hår. Ingen kan säga "ja men det är bara hår, de växer ju ut", de vet ja med. Men de är MITT hår och mina lockar som faller och man känner sig verkligen sjuk. Nu vill jag bara att de ska försvinna för att göra plågan mindre, men man tänker också på att när man kommer bli frisk kommer de ju ta år för mig att få tillbaka mitt långa hår och mina lockar som aldrig lyder mig och står åt alla håll, de känns helt enkelt förjävligt. Jävla sjukdom som bara förstör för mig!
Detta kommer bli den tuffaste och längsta sommaren i mitt liv. Att inte kunna vara med och göra allt jag egentligen vill göra kommer vara jävligt tufft och all kraft kommer gå till att vara med så gott ja kan på de jag vill och hoppas på att klara sig från att bli sjuk och bli inlagd. Allt jag vill göra är att bara gå ut och dansa, dansa bort alla problem och bara känna musiken slå i kroppen men de kommer inte ske på väldigt länge tyvärr.
Idag har i alla fall varit en bra dag! Morfar har vart här under dagen med blommor och grejer sen blev de lång kväll i stallet ända till 21.30 och skulle lätt stannat hela natten kändes de som :) Bästa stallgänget! <3
Stort tack till Felicia också som gjort min blogg så fin! :D <3
