Petra Johansson

Kan knappt fatta de!

Igår gjorde jag min sista behandling och min Picc-line togs ut! Helt ofattbart vilken känsla när Marita kommer in efter sista påsen cellgifter och säger "nu du Petra är det dags" och stänger av droppet. Jag satt med världens största leende hela tiden. Sen skulle hon dra ut min Picc-line, min lilla slang som varit med och räddat mitt liv men samtidigt bara varit i vägen. Det var inte obehagligt att dra ut den, de enda som kändes  var när slangen gick genom "svängen" vid halsen då kändes de lite skumt men jag bara skrattade, sen var den ute. Äntligen!

Mådde ändå helt okej igår under dagen, var nog för att jag var så taggad på att det äntligen skulle vara över!

 

100 tals provrör med blod

Operation

Ärr

Flertal röntgentillfälle

7 månader

Sjukhusbesök varje vecka

6 månaders behandling

12 cellgiftsbehandlingar

Illamående

Mediciner

Massa extra kilo

Biverkningar efter cellgifterna

Rädslan

Allt detta psykiska..

 

Detta är bara lite av allt jag har hunnit med. Det har varit något nytt varje dag. Jag har varit som en trasdocka som alla läkare och sköterskor kunnat dra och sticka i. Jag stängde av så fort jag kom genom dörrarna på vilket sjukhus jag än är på. Cancer suger, men jag vann denna kampen. Men även om ja ska fira detta är jag livrädd. Livrädd för att cancern ska komma tillbaka, rädd för att få följdsjukdomar. Livrädd. Men har jag tagit mig igenom detta som har varit det tuffaste någonsin hoppas jag klara resten också.

 

Jag kommer aldrig bli den människa jag var innan, man blir förändrad efter något sånt här. Man vet vad skört livet är och vad otroligt fort allt kan vända. Innan jag fick min diagnos började jag för första gången i mitt liv känna mig riktigt lycklig sen kom detta som en blixt från en klar himmel och jag sjönk ner på botten igen och det har inte blivit bättre när man hela tiden ser sin kropp förändras och man känner inte igen sig själv. Inge kläder passar längre och jag känner mig enorm.

 

Nu ska jag vänta på att återhämta mig från denna behandlingen sen ska jag börja ta tillbaka min kropp till de den var förut om inte bättre. Det kommer bli riktigt tufft att gå ner ALLA kilo och få tillbaka orken och styrkan. Och jag måste bearbeta de hela med att jag varit sjuk, jag har haft cancer. Cancern kan lämna kroppen men den lämnar aldrig mitt liv, de kommer alltid att finnas där och skrämma mig.

Men jag hoppas på att kunna få mitt glada liv tillbaka så gott det går.

Det kommer ta tid men jag ska klara de!